Vad IVO frågar barnen på ert boende, och vad ni kan förbereda
20 oktober 2026

Vid inspektion av HVB och stödboende talar IVO med de barn och unga som vill. Lagen ger IVO rätt att höra ett barn vid tillsyn utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är med (28 kap. 4 § socialtjänstlagen). Barnen kan ni inte förbereda inför samtalen. Det enda ni kan förbereda är att vardagen på boendet stämmer med det som står i er dokumentation.
Varför IVO talar med barnen
Rutiner, journaler och scheman visar vad verksamheten säger att den gör. Barnen är de enda som kan berätta hur det är att bo där en tisdagskväll när två personal är i tjänst och någon har blivit arg. Det barnen berättar går att lägga bredvid det som står i pärmarna.
Siffrorna från tillsynen visar varför barnens bild behövs. Under 2023 fattade IVO 422 beslut för 368 HVB och konstaterade brister i 183 verksamheter. I 92 av dem fanns uppgifter om våld, hot, sexuella övergrepp, kränkningar eller droger. Det är ungefär hälften av verksamheterna med brister, enligt IVO:s sammanställning av tillsynen av HVB 2023. Ett av exemplen IVO själv lyfter fram bygger på vad ungdomarna berättade vid inspektionen.
Vad barnen får frågor om
IVO publicerar inget fast frågeformulär för barnsamtalen. Det IVO lyfter fram i sin sammanställning för 2023 ger ändå en bild av vad samtalen kan ta upp:
- Trygghet. Om barnet känner sig tryggt på boendet, om någon har hotat, slagit eller kränkt barnet eller någon annan, och vad personalen gör när det blir bråk.
- En vuxen att vända sig till. Om det finns någon i personalen barnet litar på, och om barnet vet hur man klagar och till vem.
- Delaktighet. Om barnet vet varför det bor där, vad planen för vården säger och om det har fått vara med och påverka den.
- Integritet och begränsningar. Om personalen går in i rummet eller söker igenom saker, om det finns larm på dörrarna och vilka regler som gäller för telefon och utevistelse.
- Droger. Om det förekommer droger på boendet eller i dess närhet.
- Vardagen i övrigt: skolan, fritiden, kontakten med familjen.
Inget av detta är hemligt eller svårt att gissa. Svaren kommer från barnen, inte från er.
Barnens samtal ska vara deras egna
Ett barn som har fått höra vad det bör säga ger IVO en sämre bild av boendet, och om det kommer fram blir det ett eget problem för verksamheten. I sin sammanställning för 2023 beskriver IVO en verksamhet som medvetet försvårade tillsynen genom att hålla undan ungdomarna under inspektionen så att IVO inte kunde tala med dem.
Det ni ska göra är praktiskt och handlar om förutsättningar. Barnen ska veta att samtalet är frivilligt och att de själva bestämmer om de vill prata. De ska kunna göra det utan personal i rummet. Inspektörerna behöver ett ostört rum. Ett barn som säger nej ska inte övertalas, och ett barn som vill prata ska inte bromsas.
Allt annat, som att välja ut vem som får prata, sitta med "som stöd" utan att barnet har bett om det eller gå igenom samtalet i efterhand med barnet, påverkar vad barnen vågar säga nästa gång.
När berättelsen och dokumentationen inte går ihop
Det ett barn berättar går att kontrollera mot det ni har skrivit ner. Tabellen visar glapp som kan uppstå och vilka delar av verksamheten de pekar mot.
| Barnet berättar | Dokumentationen visar | Det pekar mot |
|---|---|---|
| Det har varit hot eller våld mellan ungdomar | Ingen avvikelse, ingen anteckning | Avvikelsehantering, rutin för allvarliga händelser, Lex Sarah |
| Personal går igenom rummet när ungdomen inte är där | Inget beslut, inget samtycke, ingen rutin | Otillåtna begränsningar och integritet |
| Ungdomen vet inte vad planen säger | Planen anges vara upprättad tillsammans med ungdomen | Hur delaktigheten gick till och dokumenterades |
| Den vuxna ungdomen litade på har slutat | Kontaktpersonen står kvar i journalen | Kontinuitet och bemanning |
| Kvällarna känns otrygga | Schemat visar full bemanning | Bemanning och kompetens per pass |
Otillåtna begränsningar är ingen teoretisk rad. IVO nämner i sin sammanställning uttryckligen att personal sökt igenom barns rum utan samtycke och haft larm på dörrarna. Det är uppgifter som i praktiken bara kan komma från barnen eller från personalen.
Ett exempel: knivhotet som ska gå att hitta i systemet
I IVO:s sammanställning för 2023 finns en verksamhet där ungdomar berättade att de hade hotats med kniv av en annan ungdom. De upplevde också att personalen inte visste hur de skulle hantera allvarliga situationer och bråk. IVO redovisar inte hela ärendet där, så det som följer beskriver inte det beslutet. Det visar vilka underlag en sådan berättelse pekar mot på vilket boende som helst.
Först: finns händelsen registrerad? En avvikelse med datum, vem som rapporterade och vad som hände. Saknas den har verksamheten ett problem som är större än den enskilda händelsen, eftersom systemet inte fångar det barnen upplever.
Sedan: har händelsen bedömts enligt Lex Sarah? Ett knivhot som personalen inte hanterade kan vara ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett sådant, och då ska det utredas.
Därefter rutinen. Finns det en skriven rutin för hot och våld, och känner personalen till den? IVO talar också med personal och ledning, och här ställs barnens upplevelse mot personalens svar. Att ungdomarna uppfattade att personalen inte visste vad den skulle göra pekar direkt mot introduktion och kompetens.
Sist: vad hände efteråt? Vilka åtgärder vidtogs för den som utsattes och för den som hotade, och fick socialtjänsten veta?
Ett hot mellan två ungdomar kan inträffa även på ett välskött boende. Det ni själva kan visa är att händelsen finns registrerad, att den utreddes och vad ni gjorde efteråt.
Det ni kan förbereda är vardagen
Eftersom samtalen inte går att påverka på ett legitimt sätt ligger hela förberedelsen i det som händer mellan inspektionerna:
- Skriv ner händelser samma pass. Det barnen minns ska finnas i avvikelsesystemet eller journalen, även när det kändes litet.
- Gör klagomålsvägen känd för barnen. En rutin som bara finns i pärmen hjälper inte ett barn som inte vet att den finns.
- Dokumentera barnets egna ord i planen. Vad ungdomen sa och önskade, inte bara att planen gåtts igenom.
- Pröva varje regel som begränsar. Telefonregler, rumskontroller och larm behöver ha stöd och vara dokumenterade. Det som inte har stöd ska bort.
- Ta reda på hur barnen har det, regelbundet. Gör det för att hitta det som är fel och åtgärda det, och låt någon som inte ansvarar för barnets dagliga omsorg ställa frågorna. Resultatet hör hemma i ert kvalitetsarbete.
Vill ni se var ni står inför nästa tillsyn kan ni testa var ni står med Tillsynskollens självtest.
När barnen berättar något ni inte kände till
Uppgifter från barnsamtalen kan leda till att IVO begär in underlag, talar med fler i personalen eller öppnar ett nytt ärende. För verksamheten är det en signal om att något har passerat obemärkt.
Behandla uppgiften som vilken avvikelse som helst: registrera den, utred den och bedöm om den ska anmälas enligt Lex Sarah. Försök inte ta reda på vilket barn som sa vad. Barn som märker att det de berättade för IVO fick följder för dem pratar inte nästa gång, varken med IVO eller med er.
Fråga tre personer i personalgruppen, var för sig, vad de gör om en ungdom hotar en annan under ett kvällspass. Lägg svaren bredvid er rutin för hot och våld och se om de beskriver samma sak.