← Alla artiklar

    Oanmäld inspektion från IVO: vad som händer, timme för timme

    1 september 2026

    Ljus entré till ett mindre boende en morgon, med öppen ytterdörr och en korridor mot gemensamma rum

    En oanmäld inspektion från IVO börjar sällan dramatiskt: två personer legitimerar sig i receptionen vid halv tio en tisdag, utan att ha ringt eller mejlat i förväg, och de räknar med att stanna resten av dagen. Det här är vad som händer från att dörren öppnas till att beslutet landar, och vad ni faktiskt är skyldiga att göra under tiden.

    Varför IVO får komma utan att ringa först

    IVO ska inspektera HVB och stödboenden som tar emot barn och unga minst en gång per år, och i anslutning till besöket samtala med de barn som samtycker. Skyldigheten står i 16 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2025:468). Under 2025 skedde den årliga tillsynen nästan alltid utan förvarning: 97 procent av inspektionerna i HVB och 73 procent i stödboenden var oanmälda. Rätten att kliva in bygger på 28 kap. 5 och 6 §§ socialtjänstlagen (2025:400), som ger IVO tillträde till lokalerna och rätt att få ut de handlingar och det material som rör verksamheten. Vägrar en verksamhet tillträde har IVO rätt till hjälp av Polismyndigheten enligt 28 kap. 7 §, men i praktiken är det ovanligt. Ett oanmält besök går alltså inte att skjuta upp till en lugnare dag.

    De första minuterna

    Inspektörerna legitimerar sig och förklarar syftet med besöket. De vill in i själva verksamheten och nöjer sig inte med ett mötesrum. Räkna med att de rör sig genom gemensamma utrymmen, tittar på boendemiljön och bildar sig en första uppfattning innan något dokument tagits fram. Din uppgift i det läget är avskalad: släpp in dem, kalla in föreståndaren om hen inte är på plats, och låt verksamheten rulla vidare så normalt som möjligt. Personalen behöver inte prestera, den behöver bara göra sitt jobb medan någon tittar på.

    Vilka de vill prata med

    En inspektion är i hög grad samtal. IVO intervjuar företrädare för verksamheten, alltså föreståndare och olika personalkategorier, och vid boenden för barn och unga talar inspektören med de barn som samtycker. Personalen kan inte och ska inte styra vad barnen berättar. Om det ni säger i personalrummet och det barnen säger i sitt samtal pekar åt olika håll, är det avståndet inspektören noterar. En verksamhet som fungerar behöver inte oroa sig för den kontrollen, eftersom bilderna då hänger ihop av sig själva.

    Barnens samtal väger tyngst

    Vid alla inspektioner ska barnen få möjlighet att tala med inspektören, och det är ingen formalitet. IVO har byggt ut arbetssättet för att fråga barn och personal om trygghet och säkerhet på boendet. Ett barn som beskriver att personalen finns där på natten, att maten räcker och att hen vet vem hen ska vända sig till, bekräftar att systemet fungerar i praktiken. Ett barn som inte vet vem som jobbar, eller som beskriver långa perioder utan vuxen närvaro, väger tungt oavsett hur välskriven genomförandeplanen är. Inspektören lyssnar efter om det ni dokumenterar är samma sak som barnen upplever.

    Vad de begär att få se

    När samtalen är igång vill inspektörerna se dokumentationen. Vanligt begärda handlingar:

    • Genomförandeplaner för de placerade barnen och ungdomarna
    • Riskbedömningar, särskilt vid känd suicidrisk, självskadebeteende eller våld
    • Bemanningsschema och underlag för att kravet på bemanning är uppfyllt över dygnet
    • Avvikelsehantering och eventuella lex Sarah-rapporter
    • Underlag för registerkontroll av personal
    • Föreståndarens och personalens utbildning och erfarenhet

    Det är i pappren de flesta bristerna dyker upp. IVO:s granskning återkommer gång på gång till dokumentationen kring enskilda barn, till exempel fall där varken riskbedömning eller plan hade upprättats för en ung person med känd suicidrisk. Ett tomt fält i journalen väger tungt när inspektören ska bedöma om barnet är säkert.

    Vad en tillrättalagd bild signalerar

    Frestelsen att snygga till inför besöket finns, men det är den oanmälda inspektionens hela poäng att kringgå den. En verksamhet som plötsligt producerar en riskbedömning daterad samma förmiddag, eller ett bemanningsschema som inte stämmer med vilka som faktiskt är på plats, skapar ett trovärdighetsproblem som är värre än den ursprungliga bristen. Inspektörer läser vardagen: hur personalen bemöter barnen, om rutinerna sitter i väggarna eller bara i en pärm. En tillrättalagd fasad håller sällan en hel dag, och den signalerar att det finns något att dölja.

    Beslutet, steg för steg

    Efter varje tillsyn upprättar IVO ett beslut. Det kan konstatera att verksamheten uppfyller kraven, eller innehålla krav på åtgärder. Skärps det till ett föreläggande innebär det att ni åläggs att rätta specifika brister inom en bestämd tid, och IVO följer upp att det sker.

    Ett typiskt förlopp: inspektionen visar att flera barn saknar aktuell riskbedömning och att nattbemanningen är tunnare än tillståndet förutsätter. IVO fattar beslut med krav på att riskbedömningar upprättas för samtliga placerade och att ni redovisar hur nattbemanningen säkras. Ni får en tidsfrist och ska återkomma med en åtgärdsredovisning som visar vad ni gjort. Levereras inget, eller är bristerna allvarliga nog, kan IVO ytterst återkalla tillståndet. De flesta beslut stannar vid krav som går att åtgärda, förutsatt att ni tar dem på allvar och i tid.

    Beslutet kommer inte samma dag. IVO sammanställer sina iakttagelser, och innan ett beslut med kritik fattas får ni normalt ta del av underlaget och möjlighet att yttra er. Den möjligheten är värd att använda: om en handling fanns men inte hittades under besöket, eller om en rutin missförståtts, är det här ni kompletterar. Räkna med veckor, inte dagar. Under tiden kan ni börja rätta det ni själva såg gick fel medan inspektörerna var där, och det arbetet räknas.

    Vad ni kan kontrollera redan i morgon

    Ni styr inte när IVO knackar på, men ni styr vad de hittar. Gå igenom det här innan besöket, inte under:

    • Har varje placerat barn en aktuell genomförandeplan och riskbedömning?
    • Stämmer bemanningsschemat med hur ni faktiskt bemannar, dag som natt?
    • Är registerkontrollen dokumenterad för all personal?
    • Är lex Sarah-rutinen känd och använd, inte bara nedskriven?
    • Skulle personalens och barnens beskrivning av vardagen peka åt samma håll?

    Den verksamhet som klarar en oanmäld inspektion är den som inte behöver förbereda sig inför den. Vill ni veta var ni står innan IVO gör det, testa er beredskap och se vilka av de sexton frågorna ni redan har svar på.

    Oanmäld inspektion från IVO: vad som händer, timme för timme – Tillsynskollen